Kyrkogårdsboken
"Mördaren Jack kommer aldrig att sluta leta efter barnet som kom undan. Han slutförde nästan sitt uppdrag; mamman, pappan och ett barn, alla döda. Men en i familjen undkom. Barnet växer upp skyddat av sina fosterföräldrar och alla de andra varelserna som lever på kyrkogården, hans nya hem. Pojken, som kallas för Ingen, växer upp och hålls hela tiden gömd på kyrkogården, eftersom mannen som mördade hans familj fortfarande är ute efter honom..."
Det här är tredje boken av Neil Gaiman jag läser, och jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på om jag gillar honom eller inte. Ingen av böckerna har varit nån riktig höjdare, så jag börjar ge upp hoppet lite nu.
Kyrkogårdsboken är dock den jag gillar bäst av de jag har läst. (Har även läst Coraline och oceanen vid vägens slut.) Jag gillar Ingen även om hans namn gör mig lite förvirrad ibland. ("ingen går dit..." kan tolkas på flera sätt, haha) Det är iallafall inget som stör direkt. Silas tycker jag också om och jag gillar att man får en förklaring kring hans karaktär mot slutet. Däremot tycker jag ju inte om när det är för långa kapitel, och det är det här. Boken består av 8 kapitel och den är typ 330 s lång. Så det blir jobbigt att sträckläsa. Det har gjort att jag har kommit av mig lite i läsningen, och det sänker nog betyget lite. Kapitel sju tyckte jag var riktigt bra och spännande, men innan dess var den lite seg. Och i själva upplösningen tyckte jag den var väldigt lik oceanen, så det var lite tråkigt. Hur som helst var den helt okej, och jag gav den en trea i betyg på Goodreads. Vet inte om jag kommer läsa nåt mer av Gaiman dock. Vad säger ni? Har jag missat något bra?