Du vet var jag finns
"Det var en gång två kusiner som älskade varandra som systrar.
Det var en gång två kusinsystrar som lekte sagolekar i sin trädkoja. (Men i deras sagor lämnade Skönheten Odjuret för trollkvinnan som läst förbannelsen över honom och den utflippade Alice i Underlandet knaprade roliga piller för att orka sig igenom spegeläventyret. I favoritleken vaknade aldrig Törnrosa.)
Det var en gång två tonårsprinsessor som drog iväg åt olika håll. Den ena skimrande älvlik, den andra tungsint grå.
Jag jobbade extra i bokhandeln den dagen jag fick beskedet. Allt jag behövde höra var hennes namn, Laura , och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande paniken i bröstet, jag visste, för Laura gjorde alltid det jag önskade att jag skulle våga.
Det var en gång en kusin som bestämde sig för att ta en tupplur som hon aldrig skulle vakna ifrån."
Det var en gång två kusinsystrar som lekte sagolekar i sin trädkoja. (Men i deras sagor lämnade Skönheten Odjuret för trollkvinnan som läst förbannelsen över honom och den utflippade Alice i Underlandet knaprade roliga piller för att orka sig igenom spegeläventyret. I favoritleken vaknade aldrig Törnrosa.)
Det var en gång två tonårsprinsessor som drog iväg åt olika håll. Den ena skimrande älvlik, den andra tungsint grå.
Jag jobbade extra i bokhandeln den dagen jag fick beskedet. Allt jag behövde höra var hennes namn, Laura , och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande paniken i bröstet, jag visste, för Laura gjorde alltid det jag önskade att jag skulle våga.
Det var en gång en kusin som bestämde sig för att ta en tupplur som hon aldrig skulle vakna ifrån."
Tyvärr blev jag lite besviken på den här boken. I början precis efter dödsbeskedet var det väldigt träffande och jag kände igen mig i vissa saker efter beskedet jag själv fick i somras. Men sen blev det alldeles för mycket droger för min smak. Jag tycker det är så tråkigt att det ofta är så i ungdomsböcker. Jag kan väl på ett sätt förstå att man vill glömma sorgen och smärtan en stund, men droger är inte lösningen. Sen kändes det nästan som att författaren förespråkade anorexia, vilket drog ner betyget det också. Men jag gillade när Miles satt i trädkojan med Lauras pappa. Det var fint. Så det var lite blandat, en del bra och en del jag inte alls gillade. Allt som allt är jag besviken. Hade framför allt högre förväntningar på författaren som jag trodde att jag verkligen skulle tycka om.
Jag minns att jag försökte läsa den här för något år sedan, men då hade jag lånat den på bibblo. Fastnade inte för den och hann inte läsa ut den innan den skulle tillbaka, och orkade aldrig låna om den eftersom den inte alls var så bra som jag trodde.