An abundance of Katherines
"When it comes to relationships, Colin Singleton's type is girls named Katherine. And when it comes to girls named Katherine, Colin is always getting dumped. Nineteen times, to be exact. On a road trip miles from home, this anagram-happy, washed-up child prodigy has ten thousand dollars in his pocket, a bloodthirsty feral hog on his trail, and an overweight Judge Judy - loving best friend riding shotgun - but no Katherines. Colin is on a mission to prove The Theorem of Underlying Katherine Predictability, which he hopes will predict the future of any relationship, avenge Dumpees everywhere, and finally win him the girl. Love, friendship, and a dead Austro-Hungarian archduke add up to surprising and heart-changing conclusions in this ingeniously layered comic novel about reinventing oneself."
Den här boken var ingen höjdare för mig. Jag vill inte gå så långt som att säga att den var dålig, men den var ändå inget för mig. Hade ju rätt höga förväntningar eftersom jag älskar the fault in our stars, men den här var rätt tråkig. Den började helt okej, men när de gav sig iväg på sin roadtrip blev det ganska tråkigt på nåt sätt. Jag tror det mest var Colin jag störde mig på. Jag förstod inte riktigt grejen med hans anagram, och så har jag lite svårt för karaktärer som är så himla deppiga. Inte för att vara sån, haha. Hassan tyckte jag om, men det var ändå inte tillräckligt. Just den här boken var som sagt inte någon ny favorit, men jag står ändå fast vid att John Green är helt genial och jag ser fram emot att läsa mer av honom.