Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo
Titel: Det är så logiskt alla fattar utom du
Handling:
I fyra år har Johan varit hemligt kär i sin tjejkompis. I fyra år har han bitit ihop, lyssnat, spelat intresserad när hon babblat om sina kärlekshistorier. Men nu går det inte längre. Han kommer att explodera!
Johan och Ester har varit bästa kompisar sedan tidernas begynnelse. Först satt de bredvid varandra i sandlådan, nu är de 16 år och sitter bredvid varandra i gymnasieklassrummet på Katedralskolan i Växjö. De vet precis allt om varandra. I alla fall nästan. Det är bara en sak som Johan inte har talat om för Ester - han har varit kär i henne de senaste fyra åren, och tycker inte att det här med bästa kompisar räcker längre.
Tyvärr verkar Ester bara ha ögon för den där pinnen med gitarren. Han med hårdrocksfrisyr och slitna converse. Adam. Ester får gåshud bara hon hör namnet. Hon förstår inte alls varför Johan tjurar så mycket den här hösten, livet är ju fantastiskt! I alla fall fram till den där halloweenfesten, när allt händer på samma gång ...
Johan och Ester har varit bästa kompisar sedan tidernas begynnelse. Först satt de bredvid varandra i sandlådan, nu är de 16 år och sitter bredvid varandra i gymnasieklassrummet på Katedralskolan i Växjö. De vet precis allt om varandra. I alla fall nästan. Det är bara en sak som Johan inte har talat om för Ester - han har varit kär i henne de senaste fyra åren, och tycker inte att det här med bästa kompisar räcker längre.
Tyvärr verkar Ester bara ha ögon för den där pinnen med gitarren. Han med hårdrocksfrisyr och slitna converse. Adam. Ester får gåshud bara hon hör namnet. Hon förstår inte alls varför Johan tjurar så mycket den här hösten, livet är ju fantastiskt! I alla fall fram till den där halloweenfesten, när allt händer på samma gång ...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lisa Bjärbo är mästare på känslor, så är det bara. Jag har läst två böcker av henne innan - Allt jag säger är sant och Djupa ro, och jag älskade verkligen båda. Den här är också bra, men inte riktigt lika bra. Men känslorna. Man känner allt som karaktärerna känner. Och jag får flashbacks från skoltiden, haha. Lisa vet hur det känns att vara ung helt enkelt.
Hela handlingen är så trovärdig, alla olika bitar. Gillar verkligen hur allt är så äkta, ingenting blir för mycket. Det är såhär det är. Kanske lite förutsägbart ibland, men det kan det väl få vara. Det visar lite att hur jobbigt det än är så kan det alltid bli bättre. Och slutet är riktigt sådär gåshudsfint. Gillar! Och titeln.. Så on point!
